Hemma igen

Jaha, då var man hemma igen. I min egen soffa sitter jag här och tar det lugnt och är slö. Men en sådan alldeles fantastisk resa jag har haft!!!!! Jag kommer aldrig att glömma den. Det är en resa som kommer att finnas i mitt hjärta för alltid, för det är en resa som jag inte bara gjort i rum utan också i mig själv. Så många fina människor jag har träffat! Vad mycket vackert jag sett! (Och vilka snygga väskor jag köpt.)
Några saker har jag lärt mig om spanjorerna:
1. De pratar inte engelska.
2. De bryr sig inte om att man inte fattar spanska, de pratar glatt på ändå. (Jag gillar det skarpt!!!!!!)
3. När man frågar "hur det är" svarar de ärligt. Typ "jag har ont i mitt ben" eller "det är jobbigt nu och jag sover dåligt, för båda mina systrar har dött inom fyra månader". Det vill jag adoptera hit till Sverige, för tänk vad skönt att få få säga det där som är jobbigt och hur lite det kostar oss själva att ta emot det där. Jag har alltid hävdat att få ta del av någons liv är att FÅ en gåva som man skall vara väldigt rädd om.

Det här var vad jag såg när jag slog upp mina himmelsblå och stack ut nosen genom fönstret första morgonen i Alforque. Det var då jag väckte de andra, för inte kunde de få missa något så fint!!!!!!

Nä, nu måste jag hoppa in i duschen. Återkommer med mer :)

Puss och kram!!!!