Hemma igen

Jaha, då var man hemma igen. I min egen soffa sitter jag här och tar det lugnt och är slö. Men en sådan alldeles fantastisk resa jag har haft!!!!! Jag kommer aldrig att glömma den. Det är en resa som kommer att finnas i mitt hjärta för alltid, för det är en resa som jag inte bara gjort i rum utan också i mig själv. Så många fina människor jag har träffat! Vad mycket vackert jag sett! (Och vilka snygga väskor jag köpt.)
Några saker har jag lärt mig om spanjorerna:
1. De pratar inte engelska.
2. De bryr sig inte om att man inte fattar spanska, de pratar glatt på ändå. (Jag gillar det skarpt!!!!!!)
3. När man frågar "hur det är" svarar de ärligt. Typ "jag har ont i mitt ben" eller "det är jobbigt nu och jag sover dåligt, för båda mina systrar har dött inom fyra månader". Det vill jag adoptera hit till Sverige, för tänk vad skönt att få få säga det där som är jobbigt och hur lite det kostar oss själva att ta emot det där. Jag har alltid hävdat att få ta del av någons liv är att FÅ en gåva som man skall vara väldigt rädd om.

Det här var vad jag såg när jag slog upp mina himmelsblå och stack ut nosen genom fönstret första morgonen i Alforque. Det var då jag väckte de andra, för inte kunde de få missa något så fint!!!!!!

Nä, nu måste jag hoppa in i duschen. Återkommer med mer :)

Puss och kram!!!!

Mera resa

Igår var jag, Frida och barnen i Zaragoza. Byn där vi bor ligger ganska långt därifrån, så vi fick skjuts av pubägaren Aitor igen till en lite större by där vi kunde ta bussen. På vägen beställde Frida kött hos en slaktare som Aitor tog med sig tillbaka när han for hem igen. Frida berättade att sist hon skulle köpa kött där hade det varit TVÅ kunder före henne. Borde ju gått fort, men i Spanien tar man det LUGNT när man handlar. Tre timmar senare var hon ute ur affären den gången.
I den byn där vi skulle ta bussen, som för övrigt heter Gelsa bodde storkar i kyrktornen. Jag tog kort på det. Fantastiskt, för trots att jag har två barn har jag aldrig sett en stork förut. Till påsk skall de ha tjurfäktning på en arena där.
I Zaragoza gick vi och handlade, jag köpte en klänning till mig och Anna fick kjol, blus och en underbart söt rosa jeansjacka och så åt jag äkta paella för första gången.
I Zaragoza finns en stor katedral, Eglesia del Pilar, som blev bombad två gånger under spanska inbördeskriget. Ingen av bomberna detonerade och finns att beskåda i kyrkan. (Jag tog förstås ett kort på detta.) Madonnan skyddade sin kyrka.
På kvällen när vi kom hem fick vi veta att byns borgmästare knackat på TVÅ gånger för att vi skulle få åka deras färja som går över floden till byn på andra sidan floden som heter Alborge. Den färjan används inte så ofta, så de skulle köra den för VÅR skull och för att jag skulle få fotografera floden. I fredags när vi var på puben på kvällen satt det nämligen en massa damer där som  ville se och fick se de foton jag tagit under dagen. De verkade uppskatta dem. Det är inte utan att man känner sig ganska uppskattad :)

Det kommer mera....

PUS och KRAM!!!

Resa till Spanien

Första resdagen som var i onsdags var... låååååång!!! Den började hemma kl 7.45 när Oscar och Frida hämtade mig och Anna och körde oss till Säve flygplats där planet lyfte 9.40. Lilla Anna var lite rädd när vi lyfte, hon var ju bara ett år sist hon flög, så hon bad mig hålla om henne. "Nu känner jag mig trygg" sa hon. Lilla bus!
Vi kom som tur är lyckligt och väl fram till Bryssel, där vi skulle mellanlanda och där tog vi bussen till stan för att äta lunch, vilket vi gjorde på en liten pizzeria. Sedan såg vi LITE på stan, hann ju inte SÅ mycket på den lilla stunden. (Här tänkte jag lägga till en bild, men det tog en hel evighet, så det får vänta lite...)
När vi skulle "boarda" planet i Bryssel råkade vi ut för en tant som tydligen gillade att demonstrera sin makt. Sabla skitkärring! Jag skulle ABSOLUT stoppa ner min handväska i handbagaget och det gick ju bra. Värre var det för stackars Frida som hade en för knubbig väska och fick packa om och packa om och till slut ta ut kläder ur väskan och lämna över högen till mig. DÅ gick det bra. Himmel, vad trött man kan bli på sådana fåntrattar. Jag var så irriterad på tanten att jag bara MÅSTE ha en kopp te. Den koppen hade den lugnande effekt jag eftersökte och jag var som ny igen :)
Vid 19-tiden var vi framme i Zaragoza och blev hämtade av pubägaren i den lilla byn Alforque där Frida m. fam har sitt hus. Vi fick till och med handlat på vägen. Barnen sov när vi kom fram, så vi bar bara in dem till deras sängar, tog en fika själva och stupade också i säng sedan.
På torsdagsmorgonen vaknade jag till kyrkklockorna och ett fågelkvitter som jag aldrig hört maken till förut. Jag gick upp och öppnade fönstren och tittade ut på en gata i fullt solsken. Jag kände mig bara så lycklig av detta vackra, så de andra fick minsann inte sova heller. De måste ju också få se...
Frukost åts utomhus och sedan gick vi på en promenad i solskenet. Det SKALL komma bilder härifrån också. Måste bara hitta ett smidigare sätt att infoga dem.
Vad jag insett på den här resan är, att även om jag varit i en del länder tidigare så känns det inte som om jag verkligen sett ett annat land såsom jag gjort nu. Jag får verkligen uppleva det så som det ÄR!  Och vad vänliga alla är. Den här lilla byn med c:a 100 invånare bara sprudlar av omtänksamhet. En kvinna hade knackat på igår för att fråga om vi ville åka och handla. En man kom med ved till oss osv, och det råder ett lugn här, som känns väldigt välgörande.
Barnen har det underbart. Igår fick de bada i den uppblåsbara poolen (som jag och Frida blåste upp för "hand". Vi konstaterade att det vore nog något för våra KOL-patienter :D ), och idag har Anna på sig shorts och t-shirt, något hon längtat efter sedan i somras. Tro mig, det kommer mera om den här resan, men nu skall jag gå och kolla vad Frida och barnen har för sig.
PUSS o KRAM!!!!!