Resdag

Idag har jag inte sett Laholm. Inte så konstigt kanske, eftersom jag inte gjort det tidigare heller. Men idag har jag faktiskt VARIT i Laholm. Eller... Ja, på stationen i alla fall. Jag antar att om jag hade gått en bit åt ena eller andra hållet (en ganska lång bit, skulle jag tro) så skulle jag kanske ha kunnat få se något som åtminstone liknade något slags civilisation. Stationen låg emellertid "in the middle of nowhere". Jag vet inte om jag någonsin varit på en plats som känts så öde. När jag väntade på tåget hem gick jag in i stationshuset och satte mig i ett litet väntrum (jag vill INTE kalla det vänthall) där det nog fanns en kiosk vanligtvis, men eftersom de är ordentliga på landet och det var söndag idag var den givetvis stängd.  Tji fika således. Tur att jag hade te och stickning med mig och att jag har snälla vänner som jag kan ringa till, så jag inte behövde känna mig som den sista människan på jorden. Dessutom kan jag informera om att det finns INGET bra sätt att bära en bordsvävstol på. Om jag burit motsvarande vikt i ryggsäck hade det nog känts ganska ok, men en vävstol är en smula otymplig.  Man måste bära den en liten bit från kroppen och den har dessutom ett "handtag" som rör på sig. Men eftersom jag är "stålkvinnan" klarade jag även detta. Det är aldrig lätt för kvinnan i familjen när den skall utökas, men det är värt besväret. Min vävstol är alltså hemma nu och den är jättefin. Det skall bli jättekul att prova på vävkonsten nu.